hon

tendenser som stenar i havet
evigt flytande mellan vågorna
svävande genom vattnets ådror

de är trådar som sträcks ut omärkligt
som inte längre knyts ihop



som en fråga om varför
men svaret ligger djupare än du kan ana

























som en av alla de mornar jag inte såg solen gå upp

möttes den utom synhåll

ett leende, en delad sekund









jag älskar den här världen

jag älskar vattendroppen på bladet den sena morgonen







men det är inte det jag älskar mest
och en tusendel av det ligger kvar i botten av skålen
























så hon bär

tendensernas ljus.