vet inte varför jag ska låtsas, ett hav av rädsla,
jag minns väl men ändå inte.
kan ändå alltid se dig framför mig,
kan föreställa mig mig själv ur dina ögon och kan ana betydelsen du en gång hade.
ibland slår det mig, olika sidor, för att försvinna igen.
varför ska jag låtsas något annat när jag även om det nog inte märks, skulle ge det mesta, jag skulle gå till var du är om det krävs, eller till henne.
när den dagen kommer, går jag med dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar